Livet före döden
Tänk dig att det finns en bank som varje dag, precis efter midnatt, sätter in 86,400 kronor på ditt konto. Insättningarna är helt lagliga och kräver ingen motprestation av dig. Men du kan inte spara pengarna till nästa dag. Vid midnatt varje dygn blir alla pengar som du inte använt den dagen borttagna från ditt konto.
Vad skulle du göra?
Förmodligen skulle du använda alla pengarna den dagen de sattes in på ditt konto. Goda nyheter: du har ett sådant konto. Alla har det. Men det är inte pengar som sätts in. Det är tid du får varje dag – närmare bestämt 86 400 sekunder. Du kan inte spara tiden till senare. Varje midnatt försvinner all den tid du inte utnyttjat. Tiden går. Vad gör du med den?
Många, många människor upplever att de har ont om tid idag. Och vi tror gärna att en ny dataskärm, en fiffigare köksmixer, en fin sommarstuga ska göra oss mindre tidspressade. Fast det är oftast tvärtom! Med ökad konsumtion ökar också tidspressen säger sociologerna. Det vi köper ställer krav på att skötas, repareras och användas. För att inte tala om alla timmar du behöver arbeta för att få råd med köpandet. Ägande tar tid. Ett kinesiskt ordspråk säger att om du äger fler än fem ting, äger tingen dig.
Tidspress kan uttryckas som ett överflöd av förväntningar. Och förväntningarna skapas av vårt samhälle som strävar efter och belönar allt högre konsumtion. (Har ni inte sett www.storyofstuff.com så ta en titt)
Men det finns motkrafter. Downshifting, att leva enklare, är en växande rörelse i samhället. Ett smartare sätt att leva tycker jag. Det finns nämligen en enkel lösning på tidsbristen - konsumera mindre!
Skriver jag som precis inhandlat en bil.
Men ändå. Jag stod emot länge, inte förrän den gamla började falla ihop totalt (efter 26000 mil är den tillåten att få ålderskrämpor men måste det alltid hända när jag ska till viktiga möten?) började vi snegla på att byta upp oss.
Fast jag vill påstå att just det här inköpet inte ökar min tidspress. Det vill jag verkligen tro. Jag tror att jag har köpt mig mer tid – ingen frustration över oväntade motorstopp, det ökande lugnet av att veta att jag kommer fram till mina möten utan omvägar till bilverkstaden och lägre bensinförbrukning verkar göra att jag hamnar på plus.
Men jag kanske har fel. För den ska fortfarande tvättas, servas och bytas däck på, likadant som den gamla. Smartast hade varit att sluta köra bil helt och cykla in till stan i ur och skur och få superkondis på köpet. Haka på en cykelkärra och stoppa mjölk och potatis i den. Eller vänta, odla all mat själv så slipper jag köpa dyra livsmedel i stan!
Fast som vanligt gjorde jag ett lagomval och känner mig ganska nöjd trots allt. The moral of the story is….. när man ska till att köpa något nytt är det smartare att tänka till innan man öppnar plånboken – hur mycket tid kostar det här egentligen, och är det verkligen nödvändigt? För tiden är detsamma som livet.