Meningen med livet - helkaklat badrum
”Vad är livsbalans?” Står i vardagsrummet och repeterar mitt kommande föredrag medan lilltjejen rusar runt mig skrikandes ”Börnen sover, börnen sover i-sitt ungadooo” i hög falsett. ”Vänta lite gumman……(harkling) Vad är livsbalans? Är det meningen att själva livet ska vara i balans?” Telefonen ringer. Suckar och sänker papperet. Föredraget är imorgon kväll och jag behöver verkligen öva mig.
Tjugo minuter senare är jag tillbaka med papperet i hand. Jag har smugit mig in i sovrummet för att undvika den arga björnen som tydligen vaknat ur sitt bo. ”Ska livet glida fram som en stilla flod…..” fortsätter jag med mässande röst.
”MAMMA! MAMMAAAAAAAA!”
Det låter viktigt så jag skyndar mig ut till kontoret där min lilla grodunge har lyckats med bedriften att skjuta ifrån datorstolen så att hon liksom hänger i armbågarna på skrivbordet, med utsträckt kropp balanserande på tårna på stolen. Balans – ett exempel jag kanske kan använda till föreläsningen, hinner jag reflektera innan jag undsätter henne ur hennes nödläge.
Stänger dörren om kontoret, hon har en förmåga att rita på visitkort, trycka massor av knappar på datorn, klistra frimärken på fotsulorna och annat kul när hon hälsar på.
Till slut hittar jag i alla fall någorlunda ro att öva in mitt tal. Det jag ofrivilligt illustrerar med min inledning är att man gör det svårt för sig själv om man jobbar på att själva livet ska vara i total balans hela tiden. Allrahelst om man har barn. Men även utan barn så vill nog de flesta leva sina liv med oförutsägbara saker som vänner, fest, jobb och äventyr.
Livet kanske istället handlar om att lära sig hålla balansen. Både inombords men också att hitta en lagom balans mellan de olika delarna vi har i vårt liv. Som till exempel balans mellan vila och aktivitet. De flesta mår bra av 8 timmars sömn, 8 timmars arbete och 8 timmars fritid. Och på fritiden behöver man även egen tid för att ladda batterierna.
Sen har vi balansen mellan krav och resurser. Många upplever en känsla av otillräcklighet. Det finns krav utifrån men kanske främst inifrån oss själva. Det som du tror andra (din familj, din chef, dina föräldrar) förväntar sig av dig kanske inte är verkliga förväntningar. För du är väl inte tankeläsare?
En annan vågskål är den mellan att göra och att vara. Vi presterar hela tiden. När vi inte presterar lägger vi tid på att prata om och tänka på allt vi ska göra, göra, göra. Vi behöver lägga tid på att bara vara också. Åtminstone avsätta en kvart varje dag på att bara sitta och dagdrömma, landa i sig själv.
Det är upp till var och en att ta reda på vad som är viktigt i livet och sedan göra en prioritering för att bli nöjd och känna sig i balans. Vad vill jag lägga mer tid på och vad vill jag lägga mindre tid på? Hur påverkar det mina närmaste?
För mig är till exempel tid med min familj det viktigaste, så jag jobbar mindre medan min dotter är liten och kör omkring i en Vento med rost på bakluckan. Istället för att helkakla badrummet, som alla verkar göra by default, fortsätter vi skura plastmattan och åker ut och reser för det tycker vi är viktigare. Att gå emot det som ”ska vara” kanske inte är så lätt alla gånger, men har man klart för sig vad man värderar högst blir det enklare. Och livet blir mycket härligare!