Nu gör jag vad jag vill

Äntligen ska jag få fylla 40! Nu slipper man klämma ner fötterna i klackade skor och vända sig ut och in i sina försök att imponera på folk hela tiden. Här är jag, take it or leave it, liksom.

Nu är det fullt legitimt att glädjas över sin vinterjacka som täcker rumpan, skorna som är så bekväma att man kan gå i dem hela dagen och njuuutningen att få sova en hel natt. Folk förstår värdet i att få gå och lägga sig tidigt och att ha en mössa i blåsigt promenadväder.  

Man har insett att vännerna som man ackumulerat och som hängt kvar bevisligen varken avskräcks av mysbyxorna och leksaksstöket som härskar här hemma eller mitt något förstorade kontrollbehov. Dags att slappna av.
Jag känner mig definitivt vuxen, på ett bra sätt. Jag kan bocka av en massa vuxenpoäng (bra för kontrollbehovet):

• Hus
• Barn
• Kombibil
• Skrattrynkor
• Bungyjump

Den sista bocken fick ersätta vovven, för den har jag missat. Tur att jag avverkade bungyhoppet i 20-årsåldern innan försiktighetsdelen av hjärnan var riktigt färdigutvecklat. Förståndet kallas det området också har jag hört.
Jag har haft anledning att se lite i backspegeln den senaste tiden. Framförallt 20 år bakåt. Då träffade jag nämligen min äkta hälft. Just ja, glömde honom på listan.

• Äkta make

Vi var 20 år när vi träffades. Med andra ord, inser jag nu, även det innan förståndet var riktigt färdigutvecklat. Han blir också 40, så ni förstår att från och med slutet av 2011 kan vi säga att vi varit tillsammans i mer än halva vårt liv. Vet inte om det är romantiskt eller bara totalt chockerande. 

Bara för att lägga en extra liten klimp på 40-års-kris-vågen är det dags för lillgrodan att börja i skolan.

Man kan tycka att jag borde ligga under ett täcke och kvida. Borde jag inte vara lite deppig i alla fall? Men varför då? Det bästa med att ha blivit äldre är att jag vill påstå att jag blivit klokare. Och det har gjort mig gladare.

En av de klokaste sakerna jag insett är att inte ta saker och ting alltför personligt. Jag har lärt mig att andra inte bryr sig alls så mycket om mig och mina göromål som jag tidigare inbillat mig. Och det betyder att jag inte behöver gå och hela tiden undra vad andra tycker om mig eller hålla på och jämföra mig med andra.

Det är faktiskt en revolutionerande insikt som gjort mig väldigt mycket lugnare inombords. Och fått mig att köpa mycket bekvämare kläder.

Lagom till min 40-årsdag har jag också insett en till sak som jag försöker leva efter. Det är inte så smart att jämföra det man gör just nu med något annat som verkar trevligare.

Mitt nya motto är ”Right now is the best thing ever”. När jag är närvarande i det som händer just nu istället för att tänka på att jag hellre skulle göra något annat blir jag mycket gladare.

Just nu, när jag sitter och skriver, hör vinden susa i ekarna utanför och familjens stökande i huset, känner trägolvet under mina bara fötter, ser pelargoniorna i trädgården lysa upp den mulna dagen med sin röda färg, just nu är ett mirakel. Just nu när jag snart ska fylla 40 år.