Allt blir bra

När man levt i 40 år och varit med om en hel del nyårsaftnar med medföljande nyårslöften kan man börja ana vissa mönster hos sig själv och sina medmänniskor.

Många (alla?) drivs av en önskan att förbättra sig själv på olika sätt. Och den här önskan verkar kulminera varje nyårsnatt. Själva årsskiftet gör oss fulla av förändringsiver. NU ska saker och ting förändras. NU ska jag bli smalare, mer vältränad, äta hälsosammare, bli snällare, bli tydligare i min kommunikation, byta jobb, åka till månen.

Våra ambitioner är skyhöga, entusiasmen på topp. Men vår självkännedom och självkärlek verkar vara i botten.

Så går dagarna, veckorna, månaderna och snart anländer nästa nyårsnatt och då är midjemåttet oftast detsamma, träningsfrekvensen likaså. Och inga månlandningar ens av NASA. Och då gör vi samma sak igen. Nya löften, nya förbättringar! I bästa fall har vi lärt oss av året som gick och väljer ett nytt angreppssätt. Och kanske går det bättre. Jag vill inte vara negativ.

Kanske 2012 är året då du når total perfektion!

Det jag sitter och funderar på är inte hur vi ska göra för att lyckas med våra nyårslöften, det finns tillräckligt mycket skrivet på det ämnet. Jag undrar över vart det tar slut? Strävan att bli bättre menar jag. Visst har den många positiva sidor. Men baksidan kan vara att ingen är riktigt nöjd med den de är. Vare sig man gått på gympa varje vecka eller inte.

För även om du hållit dina löften så verkar det som att det inte spelar så stor roll i långa loppet. Det duger ändå inte riktigt. Vi kan alltid bli lite bättre.

Visst har du gått ner några kilo, men har du tvättbrädemage? Perfekt hy? Kan du tala flera språk flytande? Har du rest runt jorden? Har du sprungit något maraton, varit med i Vasaloppet? Har du ett perfekt hem, kan du laga mat som Tina? Kan du yoga, jonglera och trolla? Kan du återge dikter av Tranströmer, har du läst allt av Shakespeare och Strindberg? Är du bra på att flirta, en perfekt vän, en perfekt partner? Är du lånefri och kolhydratfri? Jobbar du ideellt, har du superframgång på jobbet? Har du lika stor TV som grannen?

Räcker du till? Är du säker på det? Hela tiden nås vi av budskap från media och vår omgivning som verkar tala om för oss att det är något vi saknar. Vi verkar aldrig få räcka till, vi är aldrig perfekta, tillräckligt bra, aldrig riktigt nöjda. Varken på nyårsnatten eller några veckor senare.

Vad skulle hända om vi istället kunde känna oss tillräckliga, om vi var lyckliga oavsett vad vi presterade? Tänk om det är lycka som leder till framgång, inte tvärtom?

Vi lever våra liv som om ju bättre vi kan göra våra omständigheter, – vart vi bor, var vi jobbar, hur mycket vi tjänar, vår vikt, vår kondition, vår heminredning, desto bättre kommer vår känsla inombords att bli. Men i verkligheten kanske det är tvärtom. Både österländsk filosofi och modern hjärnforskning pekar åt samma håll. Vår upplevelse av livet skapas från insidan och ut.

Eller som man skulle säga hemma i Karl-Gustav: Det är inte hur man har det utan hur man tar det.

Jag tror att det jag vill komma fram till är att säga såhär i nyårstider är att det är inget fel på dig! Du behöver inte fixas. Du är bra som du är. Oavsett om du uppfyller dina nyårslöften eller ej.